1Enslingen följer sin egen lust, han går till storms mot all sund insikt.
2Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara uttrycka sina tankar.
3Kommer en gudlös kommer också förakt, med skamligheter följer vanära.
4Orden i människans mun är som djupa vatten, vishetens källa som en flödande bäck.
5Det är inte rätt att ta parti för den skyldige och vränga rätten för den oskyldige.
6Dårens läppar kommer med bråk, hans mun tigger om stryk.
7Dårens mun är hans fördärv, hans läppar en snara för hans liv.
8Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger ner i människans inre.
9Den som är försumlig i sitt arbete är broder till den som förstör.
10HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
11Den rikes välstånd är hans fasta borg, som en hög mur i hans inbillning.
12Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.
13Att svara innan man lyssnat är dårskap och skam.
14Mod håller människan uppe under sjukdom, men vem kan bära ett brutet mod?
15Den klokes hjärta skaffar kunskap, och de visas öron söker kunskap.
16En gåva öppnar vägen och för givaren fram inför de stora.
17Den som först för sin talan har rätt, tills motparten kommer och prövar saken.
18Lotten stillar dispyter och skiljer mellan mäktiga män.
19En kränkt broder är svårare att vinna än en befäst stad, gräl är som bommar för en borg.
20Av munnens frukt blir magen mättad, man mättas av läpparnas skörd.
21Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.
22Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd från HERREN.
23Den fattige vädjar om nåd, den rike svarar med hårda ord.
24Vänner kan slita varandra i stycken, men det finns en vän mer trofast än en bror.