1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord,
3man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt.
4De ger de okunniga klokhet, de unga kunskap och omdöme.
5Den vise hör dem och ökar sin lärdom, den förståndige får klok ledning.
6Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
7Att vörda HERREN är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning.
8Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning,
9för de är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja för din hals.
10Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte.
11Om de säger: ”Kom med oss! Vi ska ligga på lur efter blod, i bakhåll för oskyldiga utan orsak.
12Som dödsriket ska vi sluka dem levande, friska och sunda ska de fara ner i graven.
13Allt dyrbart ska vi vinna, vi ska fylla våra hus med byte.
14Dela du vår lott med oss! Vi alla ska ha gemensam kassa.”
15Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig,
16för deras fötter skyndar till det som är ont, de rusar för att spilla blod.
17Det är ingen mening att lägga ut nätet inför ögonen på alla fåglarna.
18De ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv.
19Så går det dem som söker oärlig vinst, den tar livet av sina ägare.
20Visheten ropar på gatan, hon höjer sin röst på torgen.
21Hon predikar i gathörnens buller, vid ingången till stadens portar talar hon sina ord:
22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap?
23Vänd om till mig när jag varnar er. Se, jag ska låta min Ande flöda över er, jag ska låta er lära känna mina ord.
24Men ni vägrade lyssna när jag ropade, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand.
25Ni förkastade alla mina råd och ville inte veta av mina varningar.
26Därför ska också jag le åt er olycka och håna när skräcken drabbar er,
27när skräcken kommer som ett oväder och er olycka drar in som en storm, när nöd och ångest drabbar er.
28Då ska de ropa till mig utan att jag svarar, de ska söka mig utan att finna mig.
29De hatade kunskap och valde inte att vörda HERREN,
30de ville inte veta av mitt råd utan föraktade alla mina varningar.
31Därför ska de få äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer,
32för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och inte behöva frukta något ont.”