1HERREN talade till Mose. Han sade:
2”Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp.
3En sådan, vare sig man eller kvinna, ska ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger där jag bor mitt ibland dem.”
4Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som HERREN hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.
5HERREN talade till Mose. Han sade:
6”Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot HERREN och drar på sig skuld,
7ska han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta ska han ge till den som han har gjort orätt emot.
8Men om den drabbade inte har någon nära släkting som kan ta emot gottgörelsen, ska ersättningen ges åt HERREN och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige.
9Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen ska tillhöra honom.
10De heliga gåvor som var och en ger tillhör honom. Vad någon ger åt prästen tillhör honom.”
11HERREN talade till Mose. Han sade:
12”Säg till Israels barn: Det kan hända att en mans hustru kommer på avvägar och är otrogen mot sin man,
13genom att någon annan ligger med henne och har sädesuttömning. Hennes man har inte sett något, och hon håller det hemligt att hon blivit orenad. Det finns inget vittne mot henne, och hon har inte blivit tagen på bar gärning.
14Om han då drabbas av svartsjukans ande och misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om han drabbas av svartsjukans ande och misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad,
15då ska mannen föra sin hustru till prästen och bära fram en tiondels efa kornmjöl som offer för henne. Men han ska inte hälla någon olja eller lägga någon rökelse på offret, för det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer som ska påminna om en missgärning.
16Och prästen ska föra fram henne och ställa henne inför HERRENS ansikte.
17Han ska ta heligt vatten i ett lerkärl och ta lite av stoftet från tabernaklets golv och lägga i vattnet.
18Prästen ska ställa fram kvinnan inför HERRENS ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret i hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand ska prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.
19Därefter ska prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så ska du inte ta skada av det bittra förbannelsebringande vattnet.
20Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig”
21— prästen ska nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: — ”så ska HERREN göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. HERREN ska låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp,
22och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna.” Och kvinnan ska säga: ”Amen, amen.”
23Sedan ska prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet.
24Och han ska ge kvinnan att dricka av det bittra förbannelsebringande vattnet, och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i henne och orsaka bitter smärta.
25Prästen ska ta misstankeoffret ur kvinnans hand och lyfta det inför HERRENS ansikte och bära fram det till altaret.
26Och prästen ska ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret. Därefter ska han ge kvinnan vattnet att dricka.
27När han har gett henne vattnet att dricka, ska detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk.
28Men om kvinnan inte har låtit orena sig utan är ren, ska inget skada henne och hon ska kunna bli havande.
29Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig
30eller när svartsjukans ande drabbar en man så att han misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram hustrun inför HERRENS ansikte, och prästen ska göra med henne allt som denna lag påbjuder.
31Så ska mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning.”