Numbers 20
1 Israels barn, hela församlingen, kom in i öknen Zin i den första månaden, och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.
2 Och församlingen saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron.
3 Folket klagade på Mose och sade: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför HERRENS ansikte!
4 Varför har ni låtit HERRENS församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här?
5 Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka.”
6 Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem.
7 Och HERREN talade till Mose. Han sade:
8 ”Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.”
9 Då tog Mose staven som låg inför HERRENS ansikte, så som han hade befallt honom.
10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?”
11 Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.
12 Men HERREN sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som jag gett dem.”
13 Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN och där han visade sig helig bland dem.
14 Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom och lät säga: ”Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss.
15 Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna.
16 Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område.
17 Låt oss tåga igenom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska ta Kungsvägen utan att vika av vare sig åt höger eller vänster förrän vi har kommit igenom ditt område.”
18 Men Edom svarade honom: ”Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det ska jag komma mot dig med svärd.”
19 Israels barn sade till honom: ”Vi ska hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, ska jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat.”
20 Han svarade: ”Nej, du får inte gå härigenom.” Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt.
21 Eftersom Edom inte lät Israel ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.
22 Och Israels barn, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor.
23 HERREN talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade:
24 ”Aron ska samlas till sitt folk. Han ska inte komma in i det land som jag har gett åt Israels barn, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten.
25 Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor,
26 och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där.”
27 Mose gjorde som HERREN hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen.
28 Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget.
29 När hela församlingen såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar.