Numbers 16— SFB

¹Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner,

²och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i församlingen, utvalda från folkförsamlingen, ansedda män.

³De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: ”Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och HERREN är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över HERRENS församling?”

⁴När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte.

⁵Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: ”I morgon ska HERREN visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom.

⁶Gör så här: Ta era fyrfat, du Kora och hela din grupp,

⁷och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför HERRENS ansikte i morgon. Den man som HERREN då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!”

⁸Och Mose sade till Kora: ”Hör, ni Levi söner!

⁹Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma inför sig och göra tjänst i HERRENS tabernakel och stå inför församlingen och betjäna den.

¹⁰Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet!

¹¹Det är därför som du och hela din grupp har gaddat ihop er mot HERREN. Vem är Aron att ni skulle klaga mot honom?”

¹²Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: ”Vi kommer inte.

¹³Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss!

¹⁴Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Tänker du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!”

¹⁵Då blev Mose mycket vred och sade till HERREN: ”Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont.”

¹⁶Mose sade till Kora: ”I morgon ska du och hela din grupp träda fram inför HERRENS ansikte, du själv och de och Aron.

¹⁷Och var och en av er ska ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför HERRENS ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron ska också ta var sitt fyrfat.”

¹⁸Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron.

¹⁹Kora samlade hela församlingen mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet. Då visade sig HERRENS härlighet för hela församlingen.

²⁰Och HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

²¹”Skilj er från denna församling, så ska jag förgöra dem på ett ögonblick.”

²²Då föll de ner på sina ansikten och sade: ”O Gud, du Gud som råder över anden i allt kött! Ska du bli vred på hela församlingen för att en enda man syndar?”

²³Då talade HERREN till Mose. Han sade:

²⁴”Säg till församlingen: Dra er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram.”

²⁵Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom.

²⁶Mose talade till församlingen. Han sade: ”Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder.”

²⁷Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.

²⁸Och Mose sade: ”Av detta ska ni förstå att det är HERREN som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke.

²⁹Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har HERREN inte sänt mig.

³⁰Men om HERREN gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och slukar dem med allt de äger så att de far levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa människor har föraktat HERREN.”

³¹Just när han hade sagt detta, rämnade marken under dem.

³²Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar.

³³De föll levande ner i dödsriket med allt de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen.

³⁴Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: ”Annars slukas vi också av jorden!”

³⁵Och eld gick ut från HERREN och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

³⁶HERREN talade till Mose. Han sade:

³⁷”Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han ska ta ut fyrfaten ur branden och kasta elden långt bort, för de har blivit heliga.

³⁸Och dessa fyrfat som tillhörde männen som syndade och miste sina liv, dem ska man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, för de har varit framburna inför HERRENS ansikte och har därför blivit heliga. De ska vara ett tecken för Israels barn.”

³⁹Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar som de uppbrända hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret.

⁴⁰De skulle vara till en påminnelse för Israels barn att ingen främling som inte var av Arons släkt skulle träda fram och tända rökelse inför HERRENS ansikte, för att inte bli som Kora och hans grupp — allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.

⁴¹Men dagen efter klagade hela Israels församling mot Mose och Aron och sade: ”Det är ni som har dödat HERRENS folk!”

⁴²Och det hände att när församlingen samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då täcktes det av molnskyn och HERRENS härlighet visade sig.

⁴³Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet,

⁴⁴och HERREN sade till Mose:

⁴⁵”Gå bort ifrån denna församling, så ska jag i ett ögonblick förgöra dem.” Då föll de ner på sina ansikten.

⁴⁶Och Mose sade till Aron: ”Ta ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, eftersom vrede har gått ut från HERRENS ansikte. Hemsökelsen har börjat.”

⁴⁷Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket.

⁴⁸Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde.

⁴⁹De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom dem som dog för Koras skull.

⁵⁰Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, eftersom hemsökelsen hade upphört.