1Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
2"Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!
5Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer.
6De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.
7Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad.
8Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
9Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet.
10Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
11När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder.
12Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg.
13Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder.
14Många är kallade, men få är utvalda."
15Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade.
16De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.
17Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte?"
18Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare?
19Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar,
20och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
21De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."
22När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.
23Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom:
24"Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
25Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror.
26På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju.
27Sist av alla dog kvinnan.
28Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt.
30Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er:
32Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."
33När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.
34Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa och samlades runt honom.
35En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade:
36"Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?"
37Han svarade: " Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
38Det är det största och första budet.
39Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
41Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem:
42"Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids."
43Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga:
44Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter.
45Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara Davids son?"
46Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.