1Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön.
2Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden.
3Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: "En såningsman gick ut för att så.
4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord.
6Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort.
7En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det.
8Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.
9Hör, du som har öron!"
10Lärjungarna kom fram och frågade Jesus: "Varför talar du till dem i liknelser?"
11Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det.
12Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har.
13Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.
14För dem uppfylls Jesajas profetia: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men ändå inte se,
15för detta folks hjärta är förhärdat. De hör illa med sina öron och de sluter sina ögon, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med hjärtat och vänder om så att jag får bota dem.
16Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.
17Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
18Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
20Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
21men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall.
22Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt.
23Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
24Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.
25Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
26När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.
27Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset?
28Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det?
29Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.
30Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."
31Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker.
32Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."
33Ännu en liknelse gav han dem: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills alltsammans blir syrat."
34Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem,
35för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser, förkunna vad som varit dolt sedan världens skapelse.
36Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss."
37Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen.
38Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.
39Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
40Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.
41Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt
42och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder.
43Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!
44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.
45Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor.
46När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.
47Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag.
48När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.
49Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder.
51Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja."
52Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge som en husbonde som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
53När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån.
54Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån?
55Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
56Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Så varifrån får han allt detta?"
57Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj."
58Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.