1Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen,
2där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig.
3Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd."
4Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."
5Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken,
6och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill.
7Så om du tillber mig, blir allt ditt."
8Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."
9Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån!
10Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig,
11och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."
12Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."
13När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
14I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området.
15Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften,
17och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
19och förkunna ett nådens år från Herren.
20Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
21Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."
22Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"
23Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!"
24Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad.
25I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet.
26Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land.
27Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."
28Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta.
29De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom.
30Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
31Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
32De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.
33I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt:
34"Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!"
35Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
36Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut."
37Och ryktet om honom gick ut överallt i området.
38Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne.
39Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
41Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.
42När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem.
43Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd."
44Och han predikade i synagogorna i Judeen.