Luke 22— SFB

¹Det osyrade brödets högtid, som kallas påsk, var nu nära.

²Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.

³Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv.

⁴Han gick bort och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem.

⁵De blev glada och kom överens om att ge honom pengar.

⁶Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

⁷Så kom den dag i det osyrade brödets högtid då påskalammet skulle slaktas.

⁸Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning så att vi kan äta påskalammet."

⁹De frågade honom: "Var vill du att vi gör i ordning?"

¹⁰Han svarade dem: "När ni kommer in i staden ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka. Följ honom till huset där han går in

¹¹och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?

¹²Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som är inredd. Gör i ordning där."

¹³De gick och fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.

¹⁴När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom.

¹⁵Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.

¹⁶För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

¹⁷Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er.

¹⁸För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."

¹⁹Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig."

²⁰På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.

²¹Men se, den som förråder mig har sin hand med mig på bordet.

²²Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!"

²³Då började de fråga varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra det.

²⁴Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem.

²⁵Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare.

²⁶Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren.

²⁷För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.

²⁸Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar,

²⁹och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig.

³⁰Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

³¹Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete.

³²Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder."

³³Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden."

³⁴Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

³⁵Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget."

³⁶"Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett,

³⁷för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."

³⁸De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

³⁹Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse."

⁴¹Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:

⁴²"Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

⁴³Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft.

⁴⁴Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.

⁴⁵När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg.

⁴⁶Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse."

⁴⁷Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

⁴⁹När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?"

⁵⁰Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

⁵¹Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵²Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar.

⁵³Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."

⁵⁴Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.

⁵⁵Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

⁵⁶En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom."

⁵⁷Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte."

⁵⁸Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!"

⁵⁹Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!"

⁶⁰Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

⁶¹Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig."

⁶²Och han gick ut och grät bittert.

⁶³Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.

⁶⁴De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?"

⁶⁵De sade också mycket annat hånfullt till honom.

⁶⁶När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd

⁶⁷och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte,

⁶⁸och om jag frågar, svarar ni inte.

⁶⁹Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."

⁷⁰Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."

⁷¹De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"