1Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer!
2Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.
3Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
4Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."
5Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!"
6Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
7Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords?
8Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka.
9Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag?
10På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt."
11På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen.
12När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
13och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!"
14Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena.
15När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
16och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.
17Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra?
18Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?"
19Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."
20Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
21Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er."
22Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.
23Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med.
24För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag.
25Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.
26Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar.
27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla.
28På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
30På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem.
32Tänk på Lots hustru!
33Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
34Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar.
35Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."
36***
37De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."