1Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss,
2så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare.
3Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus,
4för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.
6Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.
7Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.
8En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud,
9fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
10Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.
11Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret.
12Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.
13Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.
14Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse,
15för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet.
16Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud.
17Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."
18Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren."
19Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud.
20Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."
21Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet.
22När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.
23När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem.
24En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade:
25"Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."
26I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud
27till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.
28Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig."
29Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
30Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.
31Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
32Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.
33Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."
34Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man."
35Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.
36Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden,
37för ingenting är omöjligt för Gud."
38Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
39Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd.
40Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande
42och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
43Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?
44När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.
45Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."
46Då sade Maria: "Min själ upphöjer Herren
47och min ande jublar över Gud, min Frälsare,
48för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig,
49för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt.
50Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom.
51Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
52Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt.
53Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.
54Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig
55mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder."
56Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
57För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son.
58Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne.
59På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
60Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes."
61Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet."
62De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade.
64Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud.
65Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt.
66Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
67Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk!
69Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
70så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun:
71frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss.
72Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,
73den ed han gav vår fader Abraham:
74att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,
75i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar.
76Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.
77Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder
78genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss,
79för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."
80Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.