1Tänk, HERRE, på vad som hänt oss, se efter och se hur vi hånas!
2Vår arvedel har gått över till främlingar, våra hus är i främmande hand.
3Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far, våra mödrar är som änkor.
4Vi måste köpa vårt eget vatten som vi dricker, betala för vår egen ved.
5Våra förföljare flåsar oss i nacken, vi är trötta men får ingen vila.
6Vi räckte ut vår hand till Egypten, till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
7Våra fäder har syndat och finns inte mer, men vi måste bära deras skuld.
8Slavar härskar över oss, ingen befriar oss ur deras hand.
9Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd, bärgar det undan öknens svärd.
10Vår hud hettar som en ugn, den är febersjuk av hunger.
11Kvinnor kränkte de i Sion, jungfrur i Juda städer.
12Furstar hängde de, äldre hedrade de inte.
13Unga män fick slita med kvarnstenen, pojkar dignade under bördor av ved.
14De gamla sitter inte längre i porten, de unga har slutat med sin musik.
15Glädjen är borta från vårt hjärta, vår dans är förvandlad till sorg.
16Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss, att vi syndade så!
17Därför är vårt hjärta sjukt, därför är våra ögon förmörkade,
18för att Sions berg ligger öde och schakaler strövar där.
19Du, HERRE, tronar för evigt, din tron består från släkte till släkte.
20Varför skulle du glömma oss för evigt, överge oss för alltid?
21Ta oss till dig igen, HERRE, så kommer vi tillbaka. Förnya våra dagar som förr,
22om du inte har förkastat oss helt och är mycket vred på oss.