1Jag är mannen som fått se lidande under hans vredes ris.
2Han har lett mig och fört mig i mörker och inte i ljus.
3Ja, han vände sin hand mot mig gång på gång, dagen lång.
4Han nötte ut mitt kött och min hud, han krossade mina ben.
5Han byggde en mur mot mig och omringade mig med bitterhet och möda.
6På mörka platser lät han mig bo, likt dem som länge varit döda.
7Han har spärrat in mig så att jag inte kommer ut, han har lagt på mig tunga bojor.
8Hur jag än klagar och ropar stänger han ute min bön.
9Han har spärrat mina vägar med huggen sten och gjort mina stigar krokiga.
10Han var en björn på lur mot mig, ett lejon i försåt.
11Han förde mig på avvägar och slet mig i stycken, han lät mig ligga övergiven.
12Han spände sin båge och ställde mig som mål för sin pil.
13Pilar från sitt koger har han satt i mina njurar.
14Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk, deras nidvisa hela dagen lång.
15Han har mättat mig med bitterhet, gett mig malört att dricka.
16Han har krossat mina tänder mot stenar, han har tryckt ner mig i askan.
17Du har fördrivit min själ från friden, jag har glömt vad lycka är.
18Jag sade: ”Det är slut med min livskraft och mitt hopp till HERREN.”
19Tänk på min nöd och min hemlöshet, malörten och det bittra!
20Min själ tänker ständigt på det och sjunker ihop inom mig.
21Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:
22Det är HERRENS nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet.
23Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.
24HERREN är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom.
25HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.
26Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN.
27Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom.
28Må han sitta ensam och tyst när han lägger det på honom.
29Må han sänka sin mun i stoftet, kanske finns det ännu hopp.
30Må han vända kinden mot den som slår honom och låta sig mättas av hån.
31Herren förkastar ju inte för evigt.
32Om än han bedrövar förbarmar han sig i sin stora nåd,
33för det är inte av hjärtat han plågar och bedrövar människors barn.
34När man krossar landets alla fångar under sina fötter,
35när man nekar en man hans rätt inför den Högstes ansikte,
36när man gör orätt mot någon i hans sak — skulle Herren inte se det?
37Vem talar så att det sker, om inte Herren befallt det?
38Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39Varför klagar en människa här i livet när hon straffas för sin synd?
40Låt oss pröva våra vägar och granska dem, låt oss vända om till HERREN!
41Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen!
42Vi har syndat och gjort uppror, och du har inte förlåtit.
43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, du har dödat och inte skonat.
44Du har dolt dig i moln så att bönen inte når fram,
45du har gjort oss till avskum och förakt bland folken.
46Alla våra fiender spärrar upp sitt gap mot oss.
47Faror och fallgropar möter oss, förödelse och undergång.
48Strömmar av tårar rinner från mitt öga, för dottern mitt folk går under.
49Mitt öga flödar utan uppehåll, det får ingen vila
50förrän HERREN blickar ner från himlen och ser.
51Mitt öga plågar min själ när jag ser min stads alla döttrar.
52De jagade mig som en fågel, de som utan orsak är mina fiender.
53De ville släcka mitt liv här i gropen, de kastade sten över mig.
54Vattnen sköljde över mitt huvud, jag sade: ”Jag är förlorad!”
55Jag åkallade ditt namn, HERRE, från gropens djup.
56Du har hört min röst, stäng inte ditt öra när jag ber om lindring och ropar.
57Du kom nära när jag åkallade dig, du sade: ”Var inte rädd!”
58Herre, du tar dig an min sak, du friköper mitt liv.
59HERRE, du ser den orätt jag lider, döm i min sak!
60Du ser all deras hämndlystnad, alla deras planer mot mig.
61Du har hört deras hån, HERRE, alla deras planer mot mig,
62mina fienders tal och onda tankar mot mig dagen lång.
63Se! Vare sig de sitter eller står är det mig de hånar i sin sång.
64Du ska återgälda dem, HERRE, efter deras händers verk.
65Du ska ge dem en slöja över hjärtat, din förbannelse ska drabba dem.
66Du ska jaga dem i vrede och förgöra dem under HERRENS himmel.