1Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem.
2Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som HERREN hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.
3De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem.
4Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom.
5Som HERREN hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.
6Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: ”Du vet vad HERREN sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea.
7Jag var fyrtio år när HERRENS tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening.
8Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt HERREN min Gud.
9Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt HERREN min Gud.
10Och se, nu har HERREN som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan HERREN talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år.
11Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem.
12Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara HERREN är med mig, ska jag fördriva dem så som HERREN har lovat.”
13Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.
14Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde HERREN, Israels Gud.
15Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna. Landet hade nu ro från krig.