1På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.
2Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet.
3Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin."
4Jesus svarade henne: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än."
5Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."
6Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
7Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden.
8Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.
9Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen
10och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."
11Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
12Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.
13Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.
14På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar.
15Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord,
16och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!"
17Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig.
18Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?"
19Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar."
20Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!"
21Men templet han talade om var hans kropp.
22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.
23Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.
24Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla
25och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.