1Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
2De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom.
3Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.
4Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig.
5Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade runt midjan.
6När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?"
7Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det."
8Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig."
9Simon Petrus sade: "Herre — inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!"
10Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla."
11Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.
12När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er?
13Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag.
14Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
15Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er.
16Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren är inte större än den som har sänt honom.
17När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
18Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften ska fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.
19Jag säger det till er nu innan det sker, för att ni när det skett ska tro att Jag Är.
20Jag säger er sanningen: Den som tar emot någon som jag sänder tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig."
21När Jesus hade sagt detta, skakades han i sin ande och vittnade: "Jag säger er sanningen: En av er ska förråda mig."
22Lärjungarna såg på varandra och undrade osäkert vem han kunde mena.
23En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida.
24Simon Petrus gav tecken till honom att fråga vem han talade om.
25Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?"
26Jesus svarade: "Det är han som får brödet som jag doppar." Han doppade sin brödbit och gav den till Judas, Simon Iskariots son.
27När Judas hade tagit brödet for Satan in i honom, och Jesus sade till honom: "Det du gör, gör det snart!"
28Men ingen av dem som låg till bords förstod varför han sade så till honom.
29Judas hade hand om kassan, och därför trodde några att Jesus sade åt honom att köpa något som de behövde till högtiden eller ge något till de fattiga.
30När han hade tagit brödet gick han genast ut. Det var natt.
31När Judas hade gått sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
32Och om Gud är förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom snart.
33Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka mig, och som jag sade till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
34Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
35Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar."
36Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig."
37Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag ska ge mitt liv för dig."
38Jesus svarade: "Ska du ge ditt liv för mig? Jag säger dig sanningen: Tuppen kommer inte att gala förrän du har förnekat mig tre gånger.