1Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare.
2Men den som går in genom porten är fårens herde.
3För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem.
4När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst.
5Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst."
6Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem.
7Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren.
8Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem.
9Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete.
10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.
11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
12Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden.
13Den som är lejd bryr sig inte om fåren.
14Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig,
15liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.
16Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.
17Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.
18Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far."
19Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna.
20Många av dem sade: "Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?"
21Andra sade: "Så talar inte en som är besatt. En ond ande kan väl inte öppna ögonen på blinda?"
22Nu kom tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter,
23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet.
24Då omringade judarna honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!"
25Jesus svarade: "Jag har sagt det till er, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Fars namn vittnar om mig.
26Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får.
27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
28Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.
29Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand.
30Jag och Fadern är ett."
31Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom.
32Jesus sade till dem: "Jag har visat er många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?"
33Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi tänker stena dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud fast du är en människa."
34Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?
35Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar — och Skriften kan inte upphävas —
36hur kan ni då säga till mig som Fadern har helgat och sänt till världen att jag hädar, därför att jag sagt: Jag är Guds Son?
37Om jag inte gör min Fars gärningar, så tro mig inte.
38Men om jag gör dem, tro då på gärningarna om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern."
39De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan deras grepp.
40Sedan gick han tillbaka till stället på andra sidan Jordan där Johannes hade varit den första tiden när han döpte. Där stannade han.
41Många kom till honom, och de sade: "Även om inte Johannes gjorde något tecken, var allt han sade om Jesus sant."
42Och många kom där till tro på honom.