1Job svarade HERREN och sade:
2Jag vet att du kan göra allt, inget du beslutar är omöjligt för dig.
3”Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?” Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig och som jag inte förstod.
4”Lyssna nu, så ska jag tala. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.”
5Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.
6Därför tar jag tillbaka det och ångrar mig i stoft och aska.
7När HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.
8Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.”
9Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som HERREN hade sagt till dem. Och HERREN tog emot Jobs bön.
10Och HERREN återupprättade Job när han bad för sina vänner. HERREN gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut.
11Alla hans bröder och systrar och alla han förr hade känt kom till honom, och de åt mat med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom efter all olycka som HERREN hade låtit drabba honom. Och var och en gav honom en kesita och en guldring.
12Och HERREN välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13Han fick också sju söner och tre döttrar.
14Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.
15I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arv tillsammans med deras bröder.
16Därefter levde Job hundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.
17Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.