1Jagar du byte åt lejonhonan? Stillar du de unga lejonens hunger
2när de kryper ihop i sina hålor eller ligger på lur i snåret?
3Vem skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud och flaxar omkring utan föda?
4Vet du när stengetterna ska föda, vakar du över när hindarna ska kalva?
5Räknar du månaderna de går dräktiga, vet du tiden när de ska föda?
6De böjer sig ner och föder sina foster och blir fria från sina värkar.
7Deras ungar blir starka och växer upp i det fria, de springer sin väg och vänder inte tillbaka.
8Vem släppte vildåsnan fri, vem lossade hennes band?
9Jag gav henne stäppen till hem, saltöknen till sin boning.
10Hon ler åt bullret i staden och hör ingen pådrivares rop.
11Hon söker sitt bete på bergen och letar efter allt som är grönt.
12Har vildoxen lust att tjäna dig och stanna vid din krubba över natten?
13Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm och harva markerna efter dig?
14Kan du lita på hans stora styrka och anförtro ditt arbete åt honom?
15Litar du på att han för hem din säd och samlar den vid din tröskplats?
16Strutshonan s vingar flaxar med fröjd, men visar hennes vingar och fjädrar ömhet?
17Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas i sanden,
18hon glömmer att en fot kan krossa dem, att vilda djur kan trampa på dem.
19Hon är hård mot sina ungar, som om de inte var hennes. Hon bryr sig inte om att hennes möda kan vara förgäves,
20för Gud gav henne inte vishet, han lät henne inte få förstånd.
21Men när hon piskar sig upp till språng, då ler hon åt både häst och ryttare.
22Ger du hästen hans styrka, klär du hans nacke med man?
23Får du honom att hoppa som gräshoppan? Hans stolta frustning sprider skräck.
24Han skrapar i marken och gläds över sin styrka, han rusar fram mot väpnade skaror.
25Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla, han ryggar inte tillbaka för svärd.
26Runt honom rasslar det av koger, det blänker av spjut och lansar.
27Han skakar och eggas när han vinner terräng, han kan inte stå still när basunen har ljudit.
28För varje basunstöt frustar han till, redan på avstånd vädrar han strid, kommandorop och härskri.
29Är det genom din vishet som höken stiger och breder ut sina vingar mot söder?
30Är det på din befallning som örnen stiger högt och bygger sitt näste på höjden?
31På klippan bor han och vilar, på klippans topp och bergsfäste.
32Därifrån spanar han efter byte, långt i fjärran spejar hans ögon.
33Hans ungar frossar på blod, och där de slagna ligger, där finner man honom.
34Och HERREN svarade Job. Han sade:
35Du som tvistar med den Allsmäktige, ska du tillrättavisa honom? Du som anklagar Gud, ge svar!
36Job svarade HERREN och sade:
37Jag är för liten. Vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen.
38En gång har jag talat, men jag säger inget mer, två gånger, men jag gör det inte igen.