1Inför sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
2Lyssna noga till dundret från hans röst, till mullret som går ut från hans mun.
3Han sänder ut det över hela himlen, sina blixtar till jordens ändar.
4Efteråt ryter dånet, han dundrar med sin väldiga röst, han spar inte på blixtarna när han låter sin röst höras.
5Gud dundrar underbart med sin röst, han gör stora och ofattbara ting.
6Snön befaller han: ”Fall över jorden!”, och regnet: ”Kraftiga skurar av regn!”
7Han binder alla människors händer så att alla lär känna hans gärningar.
8Vilddjuren drar sig in i sina gömslen, de blir kvar i sina hålor.
9Stormen kommer från sin kammare, kölden kommer med nordanvinden.
10Gud sänder frost med sin andedräkt, och de vida vattnen fryser till.
11Han lastar skyarna med väta och sprider sina åskmoln vida omkring.
12De far runt åt alla håll efter hans styrning och utför allt han befaller dem över hela jordens yta.
13Han låter dem komma som straff, för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.
14Lyssna till detta, Job, stanna och tänk på Guds under!
15Förstår du hur Gud styr dem och låter blixten lysa fram från sitt moln?
16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underverk,
17hur dina kläder blir heta när jorden blir stilla under sunnanvinden?
18Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv, fasta som en spegel av gjuten metall?
19Lär oss vad vi ska säga till honom, i vårt mörker har vi inget att lägga fram.
20Ska det kungöras för honom att jag vill tala? Ingen ber väl om att bli slukad?
21Ingen kan väl se på ljuset som strålar i skyarna när vinden har gått fram och skingrat dem?
22Från norr kommer en glans av guld, ett skrämmande majestät omger Gud.
23Den Allsmäktige kan vi inte finna, han är upphöjd i kraft och dom. Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24Därför fruktar människorna honom. Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.