1Elihu fortsatte. Han sade:
2Hör mina ord, ni som är visa, lyssna till mig, ni som vet,
3för örat prövar orden liksom gommen prövar smaken.
4Låt oss avgöra vad som är rätt, tillsammans förstå vad som är gott,
5för Job har sagt: ”Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.
6Trots att jag har rätt står jag som lögnare. Jag är dödsskjuten fast jag är utan skuld.”
7Finns en man som Job, som dricker hån som vatten,
8som slår följe med ogärningsmän och vandrar med gudlösa människor?
9Han säger ju: ”Det hjälper inte en människa att hålla sig väl med Gud.”
10Lyssna därför på mig, ni förståndiga män! Skulle Gud göra orätt, den Allsmäktige något orättfärdigt?
11Nej, han ger åt människan efter hennes gärningar och låter var och en få efter sin väg.
12Gud gör sannerligen inget orätt, den Allsmäktige förvränger inte rätten.
13Vem satte honom att ta hand om jorden, vem lade hela världen på honom?
14Om han bara tänkte på sig själv och tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt,
15då skulle allt levande förgås och människorna vända åter till stoft.
16Har du insikt, så hör detta, lyssna till vad jag säger.
17Ska den härska som hatar rättvisa? Eller fördömer du den störste i rättfärdighet,
18han som säger ”Skurk!” till en kung och ”Skyldig!” till furstar,
19han som inte är partisk för furstar och inte aktar den rike mer än den fattige, eftersom de alla är hans händers verk?
20De dör plötsligt, mitt i natten. Folk bävar och förgås, de mäktiga rycks bort men inte genom människohand,
21för Guds ögon följer var mans vägar och ser alla hans steg.
22Det finns inget mörker och ingen djup skugga där ogärningsmän kan gömma sig.
23Gud behöver inte betrakta en människa länge innan hon kan ställas till doms inför honom.
24Han krossar mäktiga män utan rannsakan och insätter andra i deras ställe.
25Ja, han känner deras gärningar, han störtar dem om natten och de krossas.
26Han straffar dem som förbrytare, öppet, där människor ser det,
27eftersom de vek av ifrån honom och inte gav akt på alla hans vägar.
28Det fick de fattiga att ropa till honom, och han hörde de nödställdas klagan.
29När han är tyst, vem kan då fördöma? När han döljer sitt ansikte, vem kan då se honom, vare sig ett folk eller en enskild människa?
30Han låter inga gudlösa regera eller bli snaror för folket.
31Har någon sagt till Gud: ”Jag tar mitt straff, jag vill inte synda mer.
32Lär mig du vad jag inte ser. Har jag gjort orätt vill jag inte göra så mer.”
33Ska Gud löna dig efter din önskan, du som har förkastat honom? Du måste välja, inte jag. Säg vad du menar!
34Kloka män kommer att säga, visa män som lyssnar till mig:
35”Job talar utan insikt, hans ord är utan vishet.”
36Låt Job prövas till det yttersta, för han försvarar sig som ogärningsmän.
37Han lägger uppror till sin synd, han klappar händerna mot oss och hopar sina ord mot Gud.