1Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar? Varför får inte hans vänner se hans dagar?
2De flyttar gränsstenar, de rövar bort hjordar och för dem i bet.
3De för bort de faderlösas åsna och tar änkans ko i pant.
4De tränger bort de fattiga från vägen, alla nödställda i landet måste gömma sig.
5Se, som vildåsnor i öknen går de ut till sin gärning. De söker efter mat, och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
6De skördar foder på fältet, de plockar det som finns kvar i den gudlöses vingård.
7Nakna ligger de om natten, utan kläder, de har inget att skyla sig med i kölden.
8De dränks av skurar från bergen, i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.
9Faderlösa slits från sin mors bröst och tas i pant från den fattige.
10De måste gå omkring nakna, utan kläder, hungrande bär de på kärvar.
11Mellan deras murar pressar de ut olja, törstande trampar de vinpressen.
12Från staden hörs de döendes jämmer, svårt sårade ropar på hjälp. Men Gud bryr sig inte om ondskan.
13Andra har blivit fiender till ljuset, de känner inte dess vägar och håller sig inte på dess stigar.
14Så snart det dagas stiger mördaren upp, han dödar den nödställde och fattige, och om natten blir han tjuvars like.
15Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen, han tänker: ”Inget öga får se mig” och täcker sitt ansikte med en slöja.
16Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen, om dagen låser de in sig. De vill inte veta av ljuset,
17för svartaste mörker är morgon för dem alla, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
18De är skum på vattenytan. Deras mark är förbannad i landet, ingen styr sin färd till vingårdarna.
19Som torka och hetta slukar snövatten, så slukar dödsriket den som har syndat.
20Modersskötet glömmer honom, maskar frossar på honom, ingen bevarar hans minne. Orätten bryts som ett träd.
21Han gör illa den ofruktsamma som inte kan föda och är inte god mot änkan.
22Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft. När han griper in kan de inte vara säkra för sitt liv.
23Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar.
24En kort tid är de upphöjda, sedan är de borta, de slås ner och skördas som alla, de vissnar som axens toppar.
25Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger och göra mina ord om intet?