1Då sade HERREN till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte bli vått.”
2Jag köpte ett höftskynke som HERREN hade befallt och satte det runt mina höfter.
3Då kom HERRENS ord till mig för andra gången. Han sade:
4”Ta höftskynket som du har köpt och som du bär runt dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva.”
5Jag gick och gömde det vid Eufrat, så som HERREN hade befallt mig.
6En lång tid därefter sade HERREN till mig: ”Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.”
7Då gick jag bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från stället där jag hade gömt det. Men nu var höftskynket fördärvat och dög inte längre till någonting.
8Då kom HERRENS ord till mig. Han sade:
9Så säger HERREN: På samma sätt ska jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod.
10Detta onda folk som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det ska bli som detta höftskynke som inte duger till något.
11För liksom en mans höftskynke är nära hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus vara nära mig, säger HERREN. De skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
12Säg därför till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Alla vinkärl ska fyllas med vin. När de då säger till dig: ”Det vet vi väl, att alla vinkärl ska fyllas med vin!”
13så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag ska fylla alla som bor i detta land så att de blir berusade — kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna och Jerusalems alla invånare.
14Och jag ska krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger HERREN. Jag ska inte vara barmhärtig eller skonsam eller förbarma mig så att jag låter bli att förgöra dem.
15Hör och lyssna till detta! Var inte högmodiga, för HERREN har talat.
16Ge ära åt HERREN er Gud, innan han låter mörkret komma och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer. Ni väntar på ljus, men han ska förvandla det till dödsskugga, till tjockt mörker.
17Men vill ni inte höra på detta, så måste jag gråta i det fördolda över ert högmod. Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon, därför att HERRENS hjord förs bort i fångenskap.
18Säg till kungen och drottningmodern: Stig ner från er tron, för den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.
19Städerna i Negev är stängda och ingen finns som öppnar dem. Hela Juda är bortfört i fångenskap, helt och hållet bortfört.
20Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån. Var är hjorden du fick, din härliga hjord?
21Vad ska du säga, när de du gjorde till nära vänner sätts till härskare över dig? Ska du då inte gripas av vånda som en kvinna i födslosmärtor?
22Men om du säger i ditt hjärta: ”Varför har detta hänt mig?” så ska du veta att det var för din stora missgärnings skull som ditt mantelsläp lyftes upp och din kropp utsattes för våld.
23Kan en nubier förvandla sin hud eller en leopard sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra gott, ni som har vant er att göra ont.
24Därför ska jag skingra dem som strå som förs bort av ökenvinden.
25Det ska vara din lott, den del du får av mig, säger HERREN, därför att du har glömt mig och litat till lögn.
26Därför ska jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte så att man ser din skam,
27ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande, din skamliga otukt. På höjderna och på fältet har jag sett dina vidrigheter. Ve dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?