Jeremiah 11
1 Detta ord talade HERREN till Jeremia. Han sade:
2 ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare.
3 Säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord
4 som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud.
5 Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, HERRE.”
6 HERREN sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.
7 För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst!
8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”
9 HERREN sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare.
10 De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder.
11 Därför säger HERREN så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem.
12 Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan.
13 För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud — altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla.
16 Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade HERREN dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs.
17 Ja, HERREN Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”
18 HERREN uppenbarade för mig så att jag fick veta det, du lät mig se vad de hade för sig.
19 Själv var jag som ett oskyldigt lamm som förs bort för att slaktas, jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig: ”Vi ska fördärva trädet med dess frukt, vi ska utrota honom ur de levandes land så att ingen mer minns hans namn.”
20 Men HERREN Sebaot är en rättvis domare som prövar hjärtan och njurar. Låt mig få se din hämnd på dem, för jag har lagt fram min sak för dig.
21 Därför säger HERREN så om Anatots män, som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i HERRENS namn, om du inte vill dö för vår hand!”
22 Därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält.
23 Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.