Isaiah 49
1 Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk som bor i fjärran! HERREN kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte.
2 Han gjorde min mun till ett skarpt svärd och gömde mig i skuggan av sin hand. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.
3 Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta förbrukat min kraft. Men min rätt är hos HERREN och min lön hos min Gud."
5 Och nu säger HERREN, han som från moderlivet formade mig till sin tjänare för att föra Jakob tillbaka till honom så att Israel samlas hos honom, för jag är ärad i HERRENS ögon och min Gud är min styrka —
6 han säger: Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns.
7 Så säger HERREN, Israels återlösare, hans Helige, till honom som är föraktad av varje själ, till honom som är avskydd av folken, till honom som är härskares tjänare: Kungar ska se det och resa sig, furstar ska se det och tillbe eftersom HERREN är trofast, Israels Helige som har utvalt dig.
8 Så säger HERREN: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och fördela de förödda arvslotterna,
9 för att säga till de fångna: "Kom ut", och till dem som sitter i mörkret: "Visa er!" De ska finna bete längs vägarna, betesmark på alla kala höjder.
10 De ska varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen ska inte skada dem, för deras förbarmare ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag ska göra alla mina berg till jämna vägar, och mina banade vägar ska byggas höga.
12 Se, där kommer de fjärran ifrån, några från norr och andra från väster, några från sineernas land.
13 Jubla, ni himlar, och gläd dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg, för HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.
14 Men Sion säger: "HERREN har övergett mig, Herren har glömt mig."
15 Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig.
16 Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar står ständigt inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka, de som förstört och ödelagt dig drar bort ifrån dig.
18 Lyft din blick och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du ska få klä dig i dem alla som smycken och fästa dem omkring dig likt en brud.
19 Du var i ruiner, ödelagd, ditt land var förött — nu blir du för trång att bo i, och de som slukade dig ska vara långt borta.
20 Du ska få höra hur barnen från din barnlöshets tid säger: "Platsen är för trång för mig, ge mig plats så att jag kan bo här."
21 Då ska du säga i ditt hjärta: "Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven. Vem har fostrat dem? Jag var ju lämnad ensam, varifrån kommer de?"
22 Så säger Herren Gud: Se, jag ska lyfta min hand till folken, resa mitt baner för hednafolken. Då ska de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska vara dina barns vårdare och furstinnor dina ammor. De ska falla ner för dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet vid dina fötter. Och du ska inse att jag är HERREN, och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.
24 Kan man ta bytet från den starke eller rycka fångarna från tyrannen?
25 Ja, så säger HERREN: Den starkes fångar ska tas ifrån honom, bytet ryckas från tyrannen. Jag ska själv strida mot dina motståndare, jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött och bli druckna av sitt eget blod, som av sött vin. Då ska allt levande förstå att jag, HERREN, är din Frälsare, att Jakobs Mäktige är din återlösare.