1Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger HERREN: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna."
2Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN:
3"O, HERRE, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4Då kom HERRENS ord till Jesaja. Han sade:
5"Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid.
6Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad.
7Detta ska vara tecknet för dig från HERREN på att HERREN ska göra vad han har sagt:
8Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.
9En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:
10Jag sade: I mina bästa dagar går jag in genom dödsrikets portar, jag blir fråntagen resten av mina år.
11Jag sade: Jag får aldrig mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Jag får aldrig mer se människor hos dem som bor i världen.
12Min boning rycks upp och flyttas ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som vävaren sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig.
13Jag ropar ända till morgonen. Som ett lejon krossar han alla mina ben. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig.
14Jag låter som en svala, som en trana, jag kuttrar som en duva. Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden: "HERRE, jag är betryckt. Ta dig an min sak!"
15Vad ska jag säga? Han har både talat till mig och själv utfört sitt verk. Jag får vandra varsamt alla mina år efter det bittra min själ varit med om.
16Herre, trots sådant lever människor, och genom allt sådant hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig leva.
17Se, den bittra plågan blev till nytta för mig. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, för du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
18Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte. De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
19Den som lever, den som lever tackar dig, så som jag gör i dag. En far gör din trofasthet känd för barnen.
20HERREN ska frälsa mig, och vi ska spela mina sånger i alla våra livsdagar i HERRENS hus.
21Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk.
22Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till HERRENS hus?"