1Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud,
2med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.
3Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.
4De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande
5och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter
6men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.
7En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud.
8Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.
9Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt.
10Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr.
11Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,
12så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
13När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid.
14Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.
15Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat.
16Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar.
17När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss.
19Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget.
20Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.