1Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.
2Han var betrodd av den som insatte honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.
3Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset.
4Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5Mose var betrodd i hela Guds hus, som en tjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas.
6Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
7Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst,
8förhärda inte era hjärtan som vid upproret, som på prövningens dag i öknen,
9där era fäder frestade mig och prövade mig fast de sett mina gärningar i fyrtio år.
10Därför var jag vred på det släktet, och jag sade: De är ständigt vilsna i sina hjärtan, de känner inte mina vägar.
11Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.
12Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden.
13Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
14Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
15Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.
16Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
17Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
18Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda?
19Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.