1När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss.
2Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron.
3Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.
4Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden.
5Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig,
6för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.
7Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far?
8Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.
9Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva?
10Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.
11För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
13Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk.
14Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren.
15Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många.
16Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat.
17Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.
18Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm,
19till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer.
20De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.
21Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.
22Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental,
23till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen.
24Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod.
25Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen?
26Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.
27Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
28När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan,
29för vår Gud är en förtärande eld.