1Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden.
2Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand.
3Allt som rör sig och lever ska ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.
4Men kött som har kvar sitt liv, nämligen sitt blod, ska ni inte äta.
5Och för ert eget blod, alltså ert liv, ska jag kräva räkenskap. Jag ska utkräva det av alla djur, och likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder ska jag utkräva den människans liv.
6Den som spiller människoblod, hans blod ska utgjutas av människor, för Gud har gjort människan till sin avbild.
7Men var fruktsamma och föröka er. Väx till på jorden och föröka er på den.”
8Vidare sade Gud till Noa och hans söner:
9”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er
10och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden.
11Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”
12Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er:
13Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.
14När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn
15ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv.
16När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.”
17Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”
18Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan.
19Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.
20Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård.
21Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält.
22Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet.
23Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.
24När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
25”Förbannad ska Kanaan bli, en slavars slav åt sina bröder!”
26Han sade vidare: ”Välsignad är HERREN, Sems Gud! Och Kanaan ska bli hans slav.
27Gud ska utvidga Jafet, han ska bo i Sems tält. Och Kanaan ska bli deras slav.”
28Noa levde trehundrafemtio år efter floden.
29Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.