1Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid. Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek i Gerar.
2Där uppenbarade HERREN sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig.
3Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham.
4Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade,
5eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.”
6Så stannade Isak i Gerar.
7När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: ”Hon är min syster”, för han var rädd för att säga: ”min hustru”. Han tänkte: ”Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker.”
8Men när han hade varit där en längre tid, hände det att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka.
9Abimelek kallade till sig Isak och sade: ”Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?” Isak svarade honom: ”Jag tänkte att jag annars kunde bli dödad för hennes skull.”
10Då sade Abimelek: ”Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde inte någon i vårt folk ha legat med din hustru? Och då hade du dragit skuld över oss.”
11Sedan befallde Abimelek hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru ska straffas med döden.”
12Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, för HERREN välsignade honom.
13Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer. Till slut var han mycket rik.
14Han ägde så mycket får och kor och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom.
15Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans far Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord.
16Abimelek sade till Isak: ”Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.”
17Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där.
18Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem.
19När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten.
20Herdarna från Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: ”Vattnet är vårt!” Därför gav han brunnen namnet Esek, eftersom de hade grälat med honom.
21Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna.
22Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Den tvistade de inte om. Därför gav han den namnet Rehobot och sade: ”Nu har HERREN gett oss utrymme så att vi kan växa här i landet.”
23Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba.
24Den natten uppenbarade sig HERREN för honom och sade: ”Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig, och jag ska välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”.
25Då byggde han ett altare där och åkallade HERRENS namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
26Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol.
27Men Isak sade till dem: ”Varför kommer ni till mig, ni som hatade mig och drev bort mig från er?”
28De svarade: ”Vi har tydligt sett att HERREN är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund:
29Du ska inte göra oss något ont, liksom vi inte har ofredat dig utan bara gjort dig gott och låtit dig gå i frid. Du är nu välsignad av HERREN.”
30Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack.
31De steg upp tidigt nästa morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de gick ifrån honom i frid.
32Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om brunnen som de grävt och sade till honom: ”Vi har funnit vatten.”
33Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba än i dag.
34När Esau var fyrtio år tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
35Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.