1 HERRENS ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden. Han sade:
2”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem.
3Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren GUD: Sätt på grytan, ja, sätt på den och häll vatten i den.
4Lägg köttstyckena i den, alla slags utvalda bitar, lår och bog, och fyll den med utsökta ben.
5Du ska ta det bästa av hjorden. Lägg så ved under grytan för att koka benen. Låt den koka kraftigt så att även benen blir kokta.
6Därför säger Herren GUD: Ve över blodstaden, den rostiga grytan, som inte kunnat befrias från rost! Ta bort ur den köttstycke efter köttstycke utan att kasta lott om ordningen,
7för hennes blod är ännu kvar därinne. På den kala klippan lät hon det rinna ner. Hon göt inte ut det på marken så att mullen har kunnat dölja det.
8För att vreden skulle ha sin gång och hämnd utkrävas, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan, där det inte kunde döljas.
9Så säger Herren GUD: Ve över blodstaden! Jag ska lägga mer bränsle under den.
10Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet kokas väl, låt spadet koka in och benen bli brända.
11Sätt sedan grytan tom på den glödande kolen tills den blir så upphettad att kopparn glödgas och orenheten smälts bort ur den och rosten försvinner.
12Den har gett mig mycket arbete men ändå har all rosten inte gått bort. In i elden med rosten!
13Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig.
14Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren GUD.”
15HERRENS ord kom till mig:
16”Människobarn, se, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du ska inte klaga eller gråta eller fälla tårar.
17I tysthet får du sörja, men du ska inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd.”
18Nästa morgon talade jag till folket, men på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19Då sade folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?”
20Jag svarade dem: ”HERRENS ord kom till mig:
21Säg till Israels hus: Så säger Herren GUD: Se, jag ska vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, ska falla för svärd.
22Då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd.
23Ni ska behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni ska inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.
24Hesekiel ska vara ett tecken för er. Som han har gjort, ska ni komma att göra. När detta händer, ska ni inse att jag är Herren GUD.
25Men du människobarn ska veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar,
26den dagen ska en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.
27Den dagen ska din mun öppnas, och du ska tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du ska vara ett tecken för dem, och de ska inse att jag är HERREN.”