1 Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig.
2Då kom HERRENS ord till mig:
3”Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?
4Säg därför till dem: Så säger Herren GUD: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, HERREN, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.
5Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.
6Säg därför till Israels hus: Så säger Herren GUD: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter!
7För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, HERREN, själv svara.
8Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är HERREN.
9Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, HERREN, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel.
10De ska båda bära straffet för sin synd — profeten har lika stor synd som den som frågat —
11detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren GUD.”
12HERRENS ord kom till mig:
13”Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur.
14Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren GUD.
15Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull,
16och dessa tre män fanns där — så sant jag lever, säger Herren GUD, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det,
18så skulle, så sant jag lever, säger Herren GUD, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas.
19Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det,
20och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren GUD, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21Därför säger Herren GUD: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur.
22Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden.
23De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren GUD.”