Ezekiel 12
1 HERRENS ord kom till mig:
2 ”Människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk.
3 Människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske ska de då inse att de är ett upproriskt folk.
4 För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör.
5 Inför deras ögon ska du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den.
6 Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för Israels hus.”
7 Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.
8 Nästa morgon kom HERRENS ord till mig:
9 ”Människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör?
10 Svara dem då: Så säger Herren GUD: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.
11 Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så ska det gå dem. De ska vandra bort i landsflykt och fångenskap.
12 Fursten som de har ibland sig ska lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man ska göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten ska täcka över sitt ansikte så att han inte ser landet.
13 Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska bli fångad i min snara. Jag ska föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte ska se, och där ska han dö.
14 Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper ska jag skingra för vinden, och jag ska låta svärdet dra ut efter dem.
15 De ska inse att jag är HERREN när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder.
16 Men några få av dem ska jag låta bli kvar efter svärd, svält och pest, för att de ska kunna berätta om alla de avskyvärda ting de gjort för de folk som de kommer till. Då ska de inse att jag är HERREN.”
17 HERRENS ord kom till mig:
18 ”Människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro.
19 Säg till folket i landet: Så säger Herren GUD om Jerusalems invånare i Israels land: De ska äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med skräck. Landet ska bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där.
20 De städer som är bebodda ska läggas öde och landet ska bli en ödemark. Ni ska då inse att jag är HERREN.”
21 HERRENS ord kom till mig:
22 ”Människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna?
23 Säg därför till dem: Så säger Herren GUD: Jag ska göra slut på det ordspråket, så att man inte mer ska använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna ska fullbordas.
24 Inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar ska mer finnas i Israels hus,
25 för jag, HERREN, ska tala. Det ord jag talar ska ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar ska jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren GUD.”
26 HERRENS ord kom till mig:
27 ”Människobarn, se, Israels hus säger: Synen han ser gäller dagar långt borta, han profeterar om avlägsna tider.
28 Säg därför till dem: Så säger Herren GUD: Inget av det jag har sagt ska dröja längre. Det ord som jag talar ska gå i uppfyllelse, säger Herren GUD.”