1Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!”
2Men farao svarade: ”Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte HERREN, och jag tänker inte släppa Israel.”
3Då sade de: ”Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd.”
4Men kungen av Egypten sade till dem: ”Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!”
5Och farao fortsatte: ”Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!”
6Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän:
7”Ni ska inte ge dem halm till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva.
8Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud!
9Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner.”
10Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: ”Så säger farao: Jag ger er inte längre halm.
11Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”
12Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm.
13Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!”
14Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”
15Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare?
16Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.”
17Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt HERREN!
18Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”
19Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten.
20När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem,
21och de sade till dem: ”Må HERREN se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”
22Då vände Mose sig på nytt till HERREN och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig?
23Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”