Exodus 13— SFB

¹HERREN sade till Mose:

²”Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig.”

³Mose sade till folket: ”Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde HERREN ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas.

⁴Den här dagen i månaden Aviv drar ni ut.

⁵Och när HERREN låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden.

⁶I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en HERRENS högtid firas.

⁷Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

⁸På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som HERREN gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten.

⁹Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna, att HERRENS undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten.

¹⁰Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.

¹¹När HERREN låter dig komma in och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder,

¹²då ska du överlämna till HERREN allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra HERREN.

¹³Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

¹⁴När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten, ur träldomshuset.

¹⁵Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade HERREN allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom HERREN med stark hand förde oss ut ur Egypten.”

¹⁷När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota.

¹⁸Därför lät han folket ta en omväg genom öknen mot Röda havet. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.

¹⁹Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: ”När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån.”

²⁰De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam vid utkanten av öknen.

²¹HERREN gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt.

²²Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.