1På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och gick ut på den inre borggården till kungapalatset, mitt för den kungliga huvudbyggnaden. Kungen satt på sin tron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets ingång.
2När kungen såg drottning Ester stå på borggården fann hon nåd för hans ögon, och kungen räckte ut guldspiran som han hade i sin hand. Då gick Ester fram och rörde vid spetsen av spiran.
3Kungen sade till henne: ”Vad vill du, drottning Ester? Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket ska du få det.”
4Ester svarade: ”Om det behagar kungen, så må kungen och Haman komma i dag till en festmåltid som jag har ordnat för honom.”
5Då sade kungen: ”Se till att Haman kommer hit fortast möjligt, så ska vi göra som Ester har önskat.” Så kom kungen och Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.
6När vinet dracks, sade kungen till Ester: ”Vad är din önskan? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket ska den uppfyllas.”
7Ester svarade: ”Min önskan och begäran är:
8Om jag har funnit nåd för kungens ögon, och om det behagar kungen att bevilja min önskan och uppfylla min begäran, så må kungen och Haman komma till ännu en festmåltid som jag ska ordna för dem. Då ska jag i morgon göra som kungen har sagt.”
9Den dagen gick Haman därifrån glad och väl till mods. Men när han fick se Mordokaj i kungens port och denne varken steg upp eller ens rörde sig för honom, blev Haman rasande på Mordokaj.
10Men Haman behärskade sig och gick hem. Därefter sände han bud och lät hämta sina vänner och sin hustru Zeresh.
11Haman skröt för dem om sin rikedoms härlighet och om sina många barn och om hur kungen hade gjort honom mäktig och på alla sätt upphöjt honom över de andra furstarna och tjänarna.
12Och Haman fortsatte: ”Dessutom lät drottning Ester inte någon annan än mig följa med kungen till festmåltiden som hon hade ordnat. Och i morgon är jag också bjuden till henne tillsammans med kungen.
13Men trots det är jag inte nöjd så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port.”
14Då sade hans hustru Zeresh och alla hans vänner till honom: ”Låt resa en påle, femtio alnar hög, och be kungen i morgon bitti att man hänger upp Mordokaj på den. Då kan du glad gå med kungen till festmåltiden.” Haman tyckte det var ett gott råd, och han lät resa pålen.