1Vem är som den vise? Vem kan förklara saker och ting? Visheten lyser upp människans ansikte, det hårda i hennes uppsyn förvandlas.
2Jag säger: Följ kungens ord på grund av den ed som du gett inför Gud.
3Var inte snabb att överge honom, stå inte upp för en ond sak. Han gör vad han vill,
4för kungens ord har makt. Vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”
5Den som håller budet vill inte veta av något ont. Den vises hjärta känner tid och sätt.
6För allt finns en tid och ett sätt, och en människas ondska vilar tungt på henne.
7Hon vet ju inte vad som kommer, vem kan säga henne hur det blir?
8Ingen människa har makt över anden så att hon kan hålla kvar anden, och ingen har makt över dödens dag. I krig kommer ingen undan, och ondska kan inte rädda den ogudaktige.
9Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka.
10Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda i staden. Också det är förgängligt.
11Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda.
12Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud,
13men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan, eftersom han inte fruktar Gud.
14Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.
15Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.
16När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden — varken dag eller natt unnar man sig sömn —
17då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.