1Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen.
2Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: ”Vem kan stå emot Anaks barn?”
3Därför ska du i dag veta att HERREN din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som HERREN har lovat dig.
4När HERREN din Gud driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: ”Det var på grund av min rättfärdighet som HERREN lät mig komma in i detta land och ta det i besittning.” Det är nämligen ogudaktigheten hos dessa folk som gör att HERREN driver bort dem för dig.
5Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som HERREN din Gud driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
6Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som HERREN din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk.
7Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte HERREN din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot HERREN.
8Också vid Horeb väckte ni HERRENS vrede, och HERREN blev förbittrad på er så att han ville förgöra er.
9När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som HERREN hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.
10Och HERREN gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som HERREN hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.
11När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav HERREN mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.
12Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.”
13Och HERREN sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.
14Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.”
15Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.
16Jag fick då se att ni hade syndat mot HERREN er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade redan vikit av från den väg som HERREN hade befallt er att gå.
17Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
18Och jag föll ner inför HERRENS ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i HERRENS ögon så att han blev vred.
19Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som HERREN blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men HERREN lyssnade till mig även den gången.
20Också på Aron blev HERREN mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron.
21Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.
22I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också HERRENS vrede.
23När HERREN sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från HERREN er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
24Upproriska har ni varit mot HERREN ända från den dag då jag lärde känna er.
25Och jag föll ner inför HERRENS ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för HERREN hade sagt att han ville förgöra er.
26Jag bad till HERREN och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.
27Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd.
28Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ”HERREN kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.”
29De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.