1Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.
2HERREN vår Gud slöt ett förbund med oss på Horeb.
3Det var inte med våra fäder HERREN slöt förbundet, utan med oss som står här i dag, oss alla som nu lever.
4Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget.
5Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, för ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:
6Jag är HERREN din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
7Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
8Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.
9Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, HERREN din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig,
10men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.
11Du ska inte missbruka HERREN din Guds namn, för HERREN ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
12Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som HERREN din Gud har befallt dig.
13Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor.
14Men den sjunde dagen är HERREN din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du.
15Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att HERREN din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har HERREN din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen.
16Hedra din far och din mor, så som HERREN din Gud har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som HERREN din Gud ger dig.
17Du ska inte mörda.
18Du ska inte begå äktenskapsbrott.
19Du ska inte stjäla.
20Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
21Du ska inte ha begär till din nästas hustru. Du ska inte ha begär till din nästas hus eller åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller åsna eller något annat som tillhör din nästa.
22Dessa ord talade HERREN med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.
23När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste.
24Och ni sade: ”Se, HERREN vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva.
25Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av HERREN vår Guds röst kommer vi att dö.
26För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt?
27Träd du fram och hör allt som HERREN vår Gud säger, och tala du till oss allt som HERREN vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”
28HERREN hörde era ord när ni talade till mig, och HERREN sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt de säger.
29Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn.
30Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält.
31Men du ska stanna kvar här hos mig, så ska jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du ska lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning.”
32Var noga med att göra vad HERREN er Gud har befallt er. Vik inte av, varken åt höger eller åt vänster.
33Den väg som HERREN er Gud har befallt er att gå ska ni alltid följa, så att ni får leva och det går väl för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.