1Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död.
2Han sade: HERREN kom från Sinai, han gick upp över dem från Seir. Han strålade fram från berget Paran, ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem.
3I sanning älskar han folken. Alla hans heliga är i din hand. De faller ner vid din fot, de tar emot av dina ord.
4Mose gav oss en lag, en arvedel för Jakobs församling.
5Han blev kung i Jeshurun när folkets huvudmän samlades, Israels alla stammar.
6Låt Ruben leva och inte dö. Men hans män blir en liten skara.
7Detta sade han om Juda: Hör, o HERRE, Juda röst, låt honom komma till sitt folk. Med sina händer strider han för dem. Bli hans hjälp mot hans fiender.
8Om Levi sade han: Dina tummim och dina urim tillhör din trogne som du prövade i Massa, som du kämpade med vid Meribas vatten,
9han som sade om sin far och sin mor: ’Jag ser dem inte’, som inte ville kännas vid sina bröder eller veta av sina barn, för de tog vara på ditt ord och höll ditt förbund.
10De ska lära Jakob dina förordningar och Israel din lag. De ska bära fram rökelse för din näsa och heloffer på ditt altare.
11Välsigna, o HERRE, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig. Krossa höfterna på hans motståndare så att hans fiender inte kan resa sig.
12Om Benjamin sade han: HERRENS älskade ska bo i trygghet hos honom som alltid skyddar honom. Mellan hans höjder ska han bo.
13Om Josef sade han: Må hans land bli välsignat av HERREN med himlens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som ligger där nere,
14med solens finaste skördar och månvarvens finaste frukter,
15med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas finaste frukt,
16med jordens finaste frukt och all dess fullhet, med nåd från honom som bodde i busken. Låt detta komma över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.
17Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, som vildoxens är hans horn. Med dem stångar han folken, också dem som bor vid jordens ändar. Sådana är Efraims tiotusenden, sådana Manasses tusenden.
18Om Sebulon sade han: Gläd dig, Sebulon, när du drar ut, och du Isaskar i dina tält.
19De bjuder in folk till sitt berg, där offrar de rätta offer, för de suger till sig havens rikedom och skatter dolda i sanden.
20Om Gad sade han: Lovad är han som gav rymligt land åt Gad! Han bor som en lejonhona och krossar både arm och hjässa.
21Han utsåg den bästa delen åt sig själv, för där var hans härskarlott förvarad. När folkets huvudmän kom samman, utförde han HERRENS rätt och hans domar med Israel.
22Om Dan sade han: Dan är ett ungt lejon som rusar ner från Bashan.
23Om Naftali sade han: Naftali har fått riklig nåd och full välsignelse av HERREN. Väster och söder ska du ta i besittning.
24Om Asher sade han: Välsignad bland söner är Asher. Må han bli älskad av sina bröder och doppa sin fot i olja.
25Av järn och koppar ska dina reglar vara, och som dina dagar din kraft.
26Ingen är som Jeshuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät.
27En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han ska jaga fienderna framför dig och säga: Förgör dem!
28Så ska Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.
29Salig är du, Israel. Vem är som du? Du är ett folk som har sin räddning i HERREN. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.