1Kung Belshassar ordnade en stor festmåltid för sina tusen stormän och drack vin med dem.
2När Belshassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem.
3Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem.
4Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.
5I samma stund visade sig fingrar som av en människohand som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats, och kungen såg handen som skrev.
6Då bleknade kungen och fylldes av oroliga tankar, han blev alldeles knäsvag och benen vek sig.
7Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: ”Den som kan läsa den skriften och ge mig dess tydning ska bli klädd i purpur, få en guldkedja runt sin hals och styra som den tredje i riket.”
8Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen.
9Kung Belshassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen försvann från hans ansikte och hans stormän var bestörta.
10Men när drottningmodern fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, kom hon till festsalen. Där tog hon till orda och sade: ”Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, var inte så blek!
11I ditt rike finns en man med heliga gudars ande i sig. På din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och en vishet lik gudarnas vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Din far kungen gjorde så
12eftersom Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att tyda drömmar och lösa gåtor och reda ut problem. Låt därför nu hämta Daniel. Han kommer att ge tydningen.”
13När Daniel hade förts till kungen tog kungen till orda: ”Är du Daniel, en av de judiska fångarna som min far kungen förde hit från Juda?
14Jag har hört talas om dig, att gudars ande bor i dig och att du visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet.
15Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den.
16Men om dig har jag hört att du kan ge tydningar och reda ut problem. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder ska du bli klädd i purpur, få en guldkedja runt din hals och styra som den tredje i mitt rike.”
17Då sade Daniel till kungen: ”Du kan behålla dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag ska ändå läsa skriften för kungen och ge tydningen.
18Åt din far Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike och storhet, ära och härlighet.
19Inför den storhet som Gud gav honom darrade människor av alla folk, stammar och språk i skräck för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva. Vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.
20Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin kungatron och blev fråntagen sin ära.
21Han blev utstött från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han måste bo bland vildåsnor och äta gräs som en oxe, och hans kropp fuktades av himlens dagg, ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
22Men du Belshassar, hans son, har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta.
23Du upphöjde dig mot himlens Herre och lät bära fram kärlen från hans hus inför dig. Du och dina stormän, dina hustrur och bihustrur drack vin ur dem, och samtidigt prisade du dina gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något. Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat.
24Därför har han nu sänt denna hand och skrivit detta.
25Så lyder skriften som är tecknad här: Mene mene tekel u-farsin.
26Här är vad orden betyder. Mene: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.
27Tekel: Du är vägd på en våg och funnen för lätt.
28Peres: Ditt rike är delat och gett åt meder och perser.”
29Då befallde Belshassar att man skulle klä Daniel i purpur, hänga guldkedjan om hans hals och utropa honom till den tredje i riket.
30Samma natt dödades Belshassar, kaldeernas kung.
31Och medern Darejavesh tog emot riket när han var sextiotvå år.