1Sedan kom Israels alla stammar till David i Hebron och sade: ”Vi är av samma kött och blod som du.
2Redan för länge sedan, när Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och HERREN har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel.”
3När Israels alla äldste kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför HERREN. Och de smorde David till kung över Israel.
4David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år.
5I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.
6Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. De sade till David: ”Hit kommer du inte in, till och med blinda och halta ska driva bort dig.” De tänkte: David kommer aldrig hit in.
7Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.
8På den dagen sade David: ”Den som slår jebusiterna ska gå genom vattentunneln och nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar.” Därför brukar man säga: ”Blinda och halta får inte komma in i huset.”
9Och David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt.
10David blev allt mäktigare, och HERREN Gud Sebaot var med honom.
11Kung Hiram i Tyrus skickade sändebud till David med cederträ och med snickare och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David.
12Och David förstod att HERREN hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.
13David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David.
14Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo,
15Jibhar, Elishua, Nefeg, Jafia,
16Elishama, Eljada och Elifelet.
17När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det gick han ner till borgen.
18Filisteerna hade nu kommit fram och spred sig i Refaimdalen.
19Då frågade David HERREN: ”Ska jag dra upp mot filisteerna? Ger du dem i min hand?” HERREN svarade David: ”Dra upp! Jag ska ge filisteerna i din hand.”
20Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: ”HERREN bröt ner mina fiender framför mig som en flodvåg.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
21Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.
22Men filisteerna drog upp igen och spred sig i Refaimdalen.
23När David då frågade HERREN, svarade han: ”Du ska inte dra upp dit. Gå runt dem bakifrån och anfall dem från det håll där bakaträden står.
24När du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du genast rycka fram, för då har HERREN gått ut framför dig för att slå filisteernas här.”
25Och David gjorde som HERREN hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.