1Åter upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.”
2Då sade kungen till Joab, befälhavaren för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket så att jag får veta hur många de är.”
3Joab svarade kungen: ”Må HERREN din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?”
4Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5De gick över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser.
6Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon.
7Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba.
8När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem.
9Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
10Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till HERREN: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men HERRE, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”
11När David steg upp på morgonen kom HERRENS ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade:
12”Gå och säg till David: Så säger HERREN: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.”
13Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
14David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i HERRENS hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.”
15HERREN sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba.
16Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade HERREN det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” HERRENS ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.
17Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till HERREN: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
18Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt HERREN på jebusiten Araunas tröskplats.”
19David gick i väg som HERREN hade befallt genom Gad.
20När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen.
21Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt HERREN så att plågan upphör bland folket.”
22Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved.
23Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må HERREN din Gud vara nådig mot dig.”
24Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt HERREN min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver.
25Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och HERREN hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.