1David sjöng denna sång till HERREN när HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
2Han sade: HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och mitt skydd, min frälsare som frälser mig från våldet.
4Till HERREN, den högt lovade, ropar jag, och jag blir frälst från mina fiender.
5Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig.
6Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror mötte mig.
7I min nöd åkallade jag HERREN, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde hans öron.
8Då skakade jorden och bävade, himlens grundvalar darrade, de skakade av hans brinnande vrede.
9Rök steg ur hans näsa och förtärande eld ur hans mun, det gnistrade av glöd från honom.
10Han sänkte himlen och steg ner med mörka moln under sina fötter,
11han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
12Han gjorde mörker till sitt skydd omkring honom: vattenmassor, tjocka moln.
13Ur glansen framför honom flammade glödande kol.
14HERREN dundrade från himlen, den Högste höjde sin röst.
15Han sköt pilar och skingrade dem, blixtar och förvirrade dem.
16Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottades för HERRENS tillrättavisning, för hans vredes stormvind.
17Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen.
18Han räddade mig från min mäktige fiende, från dem som hatade mig och var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag, men HERREN var mitt stöd.
20Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig.
21HERREN var god mot mig efter min rättfärdighet, han lönade mig efter mina händers renhet,
22för jag har hållit mig på HERRENS vägar och inte avfallit från min Gud.
23Jag har haft alla hans domar för ögonen och inte avvisat hans stadgar.
24Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd.
25Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26Mot den trogne är du trofast, mot den fullkomlige är du fullkomlig.
27Mot den rene är du ren, men mot den falske är du vrång.
28Du frälser ett förtryckt folk, men du har ögonen på de stolta och ödmjukar dem.
29Ja, du är min lampa, HERRE, HERREN gör mitt mörker ljust.
30Med dig slår jag ner en armé, med min Gud stormar jag murar.
31Guds väg är fullkomlig, HERRENS ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
32Vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud är mitt starka värn, han gör min väg fullkomlig.
34Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
35Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.
36Du ger mig din frälsnings sköld, din ödmjukhet gör mig stor.
37Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
38Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem.
39Jag gjorde slut på dem och slog dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter.
40Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag.
42De såg sig omkring, men ingen räddare fanns, till HERREN, men han svarade dem inte.
43Jag malde dem till stoft på marken, jag krossade dem och trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig som ett huvud över hednafolk, folk jag inte kände blev mina tjänare.
45Främlingar kröp för mig, så snart de hörde om mig lydde de mig.
46Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen.
47HERREN lever! Lovad är min klippa, upphöjd är Gud, min frälsnings klippa.
48Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig.
49Du har fört mig ut från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän.
50Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn,
51för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde, mot David och hans ätt till evig tid.