1Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus. Till Guds församling i Korint och alla de heliga i hela Achaia.
2Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
3Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud!
4Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.
5Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får.
6Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi.
7Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.
8Bröder, vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.
9Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda.
10Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss,
11när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
12Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.
13Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut ska förstå
14det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.
15Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.
16Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.
17Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"?
18Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej.
19Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er — jag och Silvanus och Timoteus — han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja.
20Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.
21Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss.
22Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan.
23Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint.
24Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.