1När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten
2och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron
3så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant.
4Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.
5Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
6Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er.
7Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden.
8Nu lever vi, när ni står fasta i Herren.
9Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?
10Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.
11Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er.
12Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er.
13Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.