1HERREN sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har förkastat honom som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag ska sända dig till betlehemiten Ishai, för jag har utsett en av hans söner åt mig till kung.”
2Samuel svarade: ”Hur ska jag kunna gå dit? Om Saul får höra det dödar han mig.” HERREN svarade: ”Ta med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt HERREN.
3Sedan ska du bjuda in Ishai till offret, och då ska jag låta dig veta vad du ska göra så att du smörjer åt mig den jag visar dig.”
4Samuel gjorde som HERREN sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?”
5Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt HERREN. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Ishai och hans söner och bjöd dem till offret.
6När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: ”Det är säkert HERRENS smorde som står här inför HERREN.”
7Men HERREN sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.”
8Då kallade Ishai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”HERREN har inte utvalt honom heller.”
9Då lät Ishai sin son Shamma gå fram, men Samuel sade: ”HERREN har inte utvalt honom heller.”
10På så sätt lät Ishai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Ishai: ”HERREN har inte utvalt någon av dem.”
11Och han frågade honom: ”Är det här alla pojkar du har?” Han svarade: ”Den yngste är kvar, men han vaktar fåren.” Då sade Samuel till Ishai: ”Sänd bud och hämta honom, för vi sätter oss inte förrän han kommer hit.”
12Ishai sände då bud och hämtade David. Han hade röda kinder och vackra ögon och såg bra ut. ”Gå fram och smörj honom”, sade HERREN, ”för han är det.”
13Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och HERRENS Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan bröt Samuel upp och gick till Rama.
14Men HERRENS Ande vek från Saul, och han plågades av en ond ande från HERREN.
15Sauls tjänare sade till honom: ”Se, en ond ande från Gud plågar dig.
16Så vår herre bör säga till sina tjänare här inför dig att söka upp en man som kan spela harpa. När den onda anden från Gud kommer över dig kan han spela och så blir det bättre med dig.”
17Då sade Saul till sina tjänare: ”Hitta åt mig en man som är skicklig att spela och för hit honom till mig.”
18En av tjänarna svarade: ”Jag har sett att betlehemiten Ishai har en son som kan spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och HERREN är med honom.”
19Saul sände då bud till Ishai och lät säga: ”Skicka mig din son David som vaktar fåren.”
20Då tog Ishai en åsna lastad med bröd, en lägel vin och en killing och skickade det med sin son David till Saul.
21Så kom David till Saul och trädde i tjänst inför honom, och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen.
22Saul sände bud till Ishai och lät säga: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon.”
23När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom.