1Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande.
3Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
4Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.
5Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.
6Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?
7På samma sätt är det med livlösa instrument som ger ljud ifrån sig, till exempel flöjt eller harpa. Om det inte är någon skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna förstå vad som spelas?
8Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
9Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften.
10Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening.
11Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.
12Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.
13Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det.
14För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.
15Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet.
16Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.
17Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.
18Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er.
19Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.
20Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.
21Det står skrivet i lagen: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren.
22Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende utan för de troende.
23Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna?
24Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.
25Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er!"
26Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.
27Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda.
28Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.
29Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs.
30Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst.
31Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade.
32Och profeternas andar underordnar sig profeterna,
33för Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom i alla de heligas församlingar
34ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger.
35Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
36Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
37Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.
38Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.
39Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.
40Men låt allt ske värdigt och med ordning.