1Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
2När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i HERRENS namn.
3Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.
4Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför HERRENS ark och prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
5Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
6Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
7Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
8Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
9Sjung till hans ära, lovsjung honom, tala om alla hans under.
10Ha er ära i hans heliga namn! De som söker HERREN ska glädja sig av hjärtat.
11Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte.
12Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar,
13ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
14Han är HERREN vår Gud, över hela jorden når hans domar.
15Kom ihåg hans förbund för evigt, i tusen släktled ordet han gett,
16förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak.
17Han bestämde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund:
18”Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom.”
19Då var ni en liten skara, ni var få och främlingar i landet.
20De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat.
21Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull:
22”Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!”
23Sjung till HERREN, hela jorden! Ropa ut hans frälsning dag efter dag!
24Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
25Stor är HERREN och högt prisad, värd att vörda mer än alla gudar.
26Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlen.
27Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glädje i hans boning.
28Ge åt HERREN, ni folkens släkter, ge åt HERREN ära och makt!
29Ge åt HERREN hans namns ära, kom med gåvor inför hans ansikte!
30Tillbe HERREN i helig skrud, bäva inför honom, hela jorden! Världen står fast och vacklar inte.
31Himlen ska glädjas och jorden fröjda sig, bland hednafolken ska man säga: HERREN är kung!
32Havet ska brusa med allt som fyller det, marken ska glädja sig med allt som den bär,
33skogens alla träd ska ropa av fröjd inför HERREN, för han kommer för att döma jorden.
34Tacka HERREN, för han är god, evig är hans nåd.
35Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och samla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig.
36Lovad är HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade HERREN.
37David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför HERRENS förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
38Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
39David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför HERRENS tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
40för att ständigt offra brännoffer åt HERREN på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som HERREN hade gett Israel.
41Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka HERREN, för hans nåd är evig.
42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.